På 1970-talet märkte inte de amerikanska ståldirektörerna att de hamnat i bakvattnet förrän det var för sent. Den här gången skapar tystnaden mellan Washington och Bryssel kring ståltullarna ökad osäkerhet, skriver Thomas Skoglund, medlem i N360:s expertpanel och USA-kännare.
Den 1 juni har president Donald Trump sagt att han ska bestämma sig beträffande eventuella tullar på stål (25 procent) och aluminium (10 procent) för länderna inom EU. Även om det inte är långt dit är det osäkert vilket beslut han tar.
Osäkerheten blir inte mindre av att Donald Trump på onsdagen den 23 maj övervägde nya tariffer på bilar, samtidigt som han ställer in det planerade mötet med Kim Jong-Un.
Presidenten överraskade EU – och amerikanska näringslivet – genom att flytta fram beskedet i slutet av mars. I stället för den 1 maj, som det tidigare var sagt från Vita huset, förväntas nu ett besked 1 juni.
EU vill permanenta ett undantag, del vill säga helt slippa tull. Trump måste emellertid visa sina väljare att han verkligen menade allvar med att få fart på USA:s stålindustri igen och att sektorn därigenom ger jobb.
Just nu råder dock tystnad i frågan både från Bryssel och Washington. Trump har minst sagt mycket att stå i. Det är inte säkert att tullfrågan för närvarande är särskilt prioriterad. Om det över huvud taget pågår några förhandlingar verkar de ske helt under radarn.
Trumps beslut att skjuta på verkställigheten av tullar för EU:s del har givetvis ökat osäkerheten inom branschen i Europa och hos de amerikanska kunderna.
Mathias Ternell, handelspolitisk direktör på Jernkontoret i Stockholm, utesluter inte att frågan om de amerikanska tullarna så småningom hamnar på världshandelsorganisationen WTO:s bord.
Men även om USA sannolikt förlorar i den instansen förväntas inget snabbt beslut.
Mathias Ternell understryker att det för USA:s del handlar om att få ihop en kalkyl som gör det möjligt för landet att skapa lönsamhet i stålindustrin. Enligt Ternell handlar det om att få ner importen med ungefär 13 miljoner ton på årsbasis. Då räknar de med att det går ihop, säger han.
USA klarar sig dock inte utan import av vissa stålprodukter. Det finns en stark oro för att president Trumps förslag om tullar skapar problem i hela ekonomin. En hel del av de stål- och aluminiumprodukter som efterfrågas i USA tillverkas inte ens i landet. Och om de tillverkas håller de inte alltid samma högra kvalitet som exempelvis liknande produkter från Europa, Japan, Sydkorea och Kina.
Det är viktigt för Donald Trump att svara upp till sina väljares förväntan. Men i stället för att vända sig utåt och bestraffa länder som exporterar till USA borde Trump vända sig inåt. Problemet med amerikansk stål- och aluminiumindustri är inte enbart att konkurrensen från utlandet ökat.
Den bistra sanningen är att direktörerna för de stora amerikanska ståljättarna inte i tid insåg behovet av förändringar. Med början någonstans under första halvan av sjuttiotalet satt de mätta, dästa och belåtna.
De underlät att utveckla sin industri och sina produkter med början någonstans under första halvan av sjuttiotalet.
De märkte inte ens att de hade hamnat i bakvattnet förrän det var alldeles för sent.
Thomas Skoglund ingår i N360:s expertpanel. Thomas har arbetat vid Nya Wermlands-Tidningen, Göteborgs-Tidningen, Expressen och Dagens Industri. Han har varit verksam inom Public Affairs vid Volvo Cars, Nobel Industrier, Scania och Brittiska Gallaher Group. Thomas var partner och kriskonsult i Jerry Bergström AB, konsult på Burson-Marsteller Sverige och har drivit egen verksamhet med inriktning på i huvudsak krishantering. I dag arbetar Thomas som skribent, föreläsare, konsult och författare.
Kontakt: thomas.skoglund